EN CLOWNS ÅSIKTER

Tja!

Jag gör slut, bara sådär, helt utan förvarning. Sån är jag, oberäknelig.

Saker det är tänkt att jag ska ägna mig åt under de närmsta fyra åren:

• Studier; försöka bli tandläkare.
• Skriva; mest sammanställa och finslipa lite på gamla och nyskrivna texter och förhoppningsvis (obs! önsketänk) ge ut.

Om det nu är så att ni kommer sakna mig eller bara vill få tag på mig så finns jag här. Annars för det mesta på ki.

Några sista visdomsord:

• använd tandtråd
• rösta rött
• erkänn att lykke li, name the pet, kooks och frej larsson är patetiska
• sluta hylla bob hansson
• kom ihåg att kultur inte sitter i kläderna, pengarna, attityden eller musiken. kultur sitter i hjärtat, och lite i hjärnan
• sluta särskriva
• älska mer
• sluta vara så könsfixerade

Typ så ungefär.

Ta hand om er.

Bises

"Jag har dålig hållning och säger hejdå"-  En paintbild jag har gjort, endast för er.

//Hanna

Alltså, denna bilden. Vad vill den oss?

Låt mig analysera och konstatera, från vänster:

Jag: Varför ser mitt hår ut som en aubergine?

Annika: Annika är punk, så himla punk.

Ingrid: Vad som ser ut som en grotesk långkjol är i själva verket en filt, fast det kan man iofs räkna ut själv. Jag menar, ingen vettig människa skulle få för sig att kombinera långkjol med sandaler, det vet ju alla.

Kiran: Åh, förlåt Kiran men jag brister ut i ett gapskratt varje gång jag synar din min. Kiran ger ifrån sig ett skrik eftersom att det vita är, just det, hennes mobiltelefon. Som strax därpå hamnar i vattnet.

Nina: Nina tycker att Kiran överdriver, det är väl inte så himla farligt säger hon till Kiran. Köp en ny.

Olof: Olof är den enda som ser normal ut. Olof biter ihop, ler brett och skiter helt fullständigt i allt som händer runt omkring. I hans huvud finns bara en enda tanke: se normal ut, Olof se normal ut. Han lyckas. Poäng till Olof!

Hej.

Jag gillar frukt, grönsaker, musik och språk.

Exempel på saker jag gillar:

Frukt och sånt

• Det som är inuti moroten som är sötare än själva moroten, ni vet den där smala stickan som liknar en sån fönborste.

• Den lilla bebisapelsinen som finns inuti den stora apelsinens mage, den som alltid är sötare än själva apelsinen.

Musik, typ

- mest basgånen, i dessa tre låtar:

• Lust for life: Egentligen gillar jag bara basgången i denna låten, skjut mig om det är en gitarr som låter bom bom bappabappababaa, för då raserar hela mitt case. Jag tror att denna låt kommer vara den mest använda bland landets alla bloggare när de till hösten gör sina årliga videos. Ni vet sånna svartvita videos med snuttar från typ hela deras sommar, där en snutt kan vara när de sitter i bilen påväg till landet, en annan när de dricker öl på festival och har på sig shorts och wayfarers och en annan när de skuttar runt på en gata mitt i natten, hand i hand med en exakt kopia av sig själva och försöker se allmänt söta ut.

• Funny little frog: Älskar låten, bästa. Gillar B&S. Ändå ryser jag av avsky varje gång jag hör den, för jag börjar tänka på hur vi slaktade den under Ensemble A-kursen, vilket förövrigt är typ den mest värdelösa kurs jag har läst, Ensamble A och Estetisk verksamhet är de mest värdelösa kurserna jag har läst på gymnasiet, jävla skitkurser. Vi skulle spela i band och det gjorde vi också, men det lät förjävla hemskt. Jag minns att vissa var för coola för att sjunga Justin Timberlake, andra trodde de var så jävla alternativa när de blundade samtidigt som de plinkade lite på gitarren och svängde med sitt lockiga hår och var allmänt lama och otrevliga.

• Ge tillbaka det: Nana nana bom bom nana, typ så spelar basen. Jag myser när jag hör det. Bra låt, kommer från en magnifik platta!

Språk

• klingon

• esperanto

• svenska

• franska

• ryska

• persiska

• isländska

Otis Redding, tänk om man hade hans röst.

Jag har alltid haft en thing för hesa röster, självklart önskar jag att min egen var lite mörkare, lite hesare.

Kanske beror min fäbless för hesa röster på att min egen är ganska ljus, mycket ljus. Också har jag kommit på mig själv att jag har fått en ganska konstig dialekt sen jag flyttade hit, det låter konstigt när jag pratar. Speciellt i radio låter det konstigt, som en blanding mellan Ranelid och Gunde Svan- på dagis. Så låter jag i radio.

Nog om det, nu ska jag gå till sängs så att jag är pigg och fräsch imorgon när jag ska titta i mikroskop och förgylla några föreläsningar med min närvaro. Har jag nämnt att jag brukar hänga i samma lokaler som Lennart Nilsson? Eller att jag brukar hänga i samma bibliotek som Jesper Salén?

Så är det, så är mitt liv. Fullt av kändisar, helt normalt, inga konstigheter.

Tillägnat min vän Aniqua och lite Gunilla, okej 50/50.

Lite sent, men vad fasen. Här kommer bildbevis på när jag gick ner i spagat på Louvren förra året.

Notera min högra tass.

Cool som jag är tittar jag sjävklart inte in i kameran när Lisa fotar

Vad är grejen med att applådera efter exakt varenda jävla föreläsning?

Ingen föreläsare uppskattar det. Det enda som händer är att föreläsaren alltid ALLTID skäms, tittar bort och blir nervös. Stämning i salen blir jättekonstigt spänd och alla börjar skynda sig mot utgången, fast väldigt graciöst för ingen vill att någon annan ska märka det.

Dessutom blir det hela extremt patetiskt de gånger då typ halva klassen bestämmer sig för att applådera hårt och bestämt medan andra halvan applåderar ganska velande. Konstigt nog så brukar den velande halvan vara starkare och ta över hela skiten så att applåderna försvinner. De får liksom ingen luft. Det låter som ett omvänt crescendo, vad kallas det för nu igen? Webcoff, hjälp? Detta sker i 90 % av fallen. Oftast när föreläsaren är sämst eller när vi inte är helklasss.

Slutsats: Sluta applådera efter varje föreläsning tl09, SLUTA!

Jag har bestämt mig för att börja med en följetong här i bloggen, den ska handla om saker som jag stör mig på.

Innan jag sätter igång ska jag bara flytta lite.

När jag skriver igen nästa gång kommer jag att bo granne med naturhistoriska, alla naturares våta dröm.

Fast jag kan ju faktiskt ge ett smakprov redan nu.

Exempel: Name the pet, det är inte musik, det är bara skit. Fy fan.

Typ så kommer det att vara, fast jag kommer nog vara bättre på att motivera varför jag tycker som jag gör.

Till sist, från mig till er: Gott nytt jävla skitår!

Bises

 

Hanna

Snart.

Här kommer min sammanfattning av detta året.

3 bästa:

• min student
• tomhet idel tomhet
• mitt körkort

3 sämsta:

• promoes horeri
• p3:s låtlistor
• europaparlamentsvalet

Hanna

Jag vet vad ni tänker, ni tycker att mina inlägg inte längre håller lika hög standard som förr. Ni undrar vad som har hänt, varför jag inte längre skriver lika festliga inlägg som jag gjorde innan jag blev vuxen och dumpade Sundsvall. Jag tror jag vet varför, det beror nog delvis just på att jag har blivit vuxen=tråkig men också på att jag hela dagarna tvingas titta på tråkiga youtubeklipp som detta:

Lite beror det nog också på att jag inte längre kan umgås med det festliga folket; det smarta, kulturella, medvetna och vackra folket. Dessutom kommer min bästa klassis Carro att lämna mig nästa termin för hon ska bli läkare! Det enda positiva med allt detta är att det efter jul kommer vara helt legitimt för mig att skrida fram i universitetetskorridorerna iförd en överdimensionerad colombiansk poncho och sjunga: All by myself, don't wanna be all by myself, anymooore uhuuuhuuu waowaowooo.

Nä usch, ingen som funderar på att flytta till stockholm snart??

Hanna

En gång i tvåan påstod niclas helt gravallvarligt att borttagna ögon ersätts med marmorproteser. Jag har aldrig någonsin skrattat så mycket på en mattelektion som jag gjorde den gången.

Jag saknar min gamla klass.

 

Om någon känner för att hyra ut sin lägenhet till en stackars tandläkarstudent är det bara att hojta till.

 

Hanna

 

Ett stycke perfektion, varsågoda.

Ibland känner jag att det saknas något i mitt liv, efter en stunds fundering brukar jag komma på det.

En vän som Duckie, jag saknar att ha en vän som Duckie.

Jag skulle ge halva min suddsamligen för en vän som Duckie.