En total förmörkelse i hjärnan

Hej!

På måndag ska jag skriva kemitenta, håll tummarna!


Glädje

Igår eftermiddag/kväll var jag och fikade med bästa Malin. Det var kuul. Och välbehövligt för så fort jag sa hej slog jag om till min sundsvallsdialekt som är näst intill obefintlig nu, det är inte kul. Jag har tappat bort mina ä:n.

Nä nu ska här städas för imorgon kommer Ninni med tillhörande mor hit!! Så ni kan glömma att jag kommer uppdatera bloggen den kommande veckan. Jag kommer vara väldigt upptagen med att förneka att jag inte längre är ett barn och nörda loss med Ninni.

Bises

 

Får ni också kalla kårar när ni ser detta? Jag blir helt tom, det är så fruktansvärt obehagligt att lyssna på men jag kan fortfarande inte bestämma mig för om jag tycker att det är bra skit eller inte. Scary.

 

Hanna


Läkerol

Jag har golvvärme upptäckte jag nyss, me love!

Nu ska jag mysa lite med mitt golv i hopp om att det kan bota min förkylning.

 

Hanna


Normer

Imorse hittade jag en banan i mitt kylskåp och utan att lägga märke till dess bajsbruna färg tog jag med mig den till plugget. Lagom till fikat tog jag fram min lilla frukt och var just i färd med att skala den när mina fellow kursare fick syn på den. Genast började de reta mig för min bruna banan, vad är grejen med det? Bruna bananer är så mycket godare än gröngula sträva äckelbananer.

Vet ni förresten vad bröd kallas för i dalarna, tuttul. Det har jag fått lära mig av en kursare som jag inte vet vad hon heter men som påminner så fruktansvärt mycket om Karin J.S.

Okej, kan inte nån bara donera ett piano, en fiol, en gitarr, en xylofon samt ett kanderat äpple så jag slipper ha så mycket fritid och skriva kassa inlägg om bananer och tunnbröd. Mina stackars fingrar har inte vidrört en enda tangent på hela två månader, jag får andnöd bara jag tänker på det. Luuuufft!!


 

Hanna


Ze trend

Idag såg jag GUSTAF FUCKIN' SKARSGÅRD på götgatan. Jag säger ju det, att jag är en kändismagnet. Skarsgård är nog den mest creddiga kändisen jag har sett hittills fastän svart kappa och färgglada sneakers är den fulaste kombon ever.



 

Hanna


Hornstull

I fredags var jag på inspark, därav att jag vaknade klockan 13.23 igår.. Ops. Det var en riktigt trevlig tillställning, dvs. i början. Men när folk blev odrägligt fulla och typ alla började hångla med alla fick jag hemska flashbacks från högstadiet så jag gick hem. Att jag gick hade också lite att göra med att musiken som spelades var kass, om någon från OF läser detta: ANSTÄLL MIG SOM DJ, jag är bra. Kvällens finaste, eller nej månades finaste komplimang var när en tandtekniker sa:

-Du skulle ha värsta fina colgatesmilet, om du hade haft tandställning.

Tack!

Något som däremot inte är så himla fint är att grannen ovanför har haft fortplantningsmaraton hela förmiddagen. Passande nog hade jag tvättid idag så jag flydde till tvättstugan för att slippa lyssna på de hemska stönen.

Ja just det! I onsdags var jag på p3 live session, det var svinbra! Jag tror att gud läste mitt inlägg om att jag inte lyssnar på p3 lika ofta och därför lät hon mig vinna några biljetter för att liksom motbevisa att jag håller på att förvandlas till en tant.

Nu ska jag, a.k.a. 91:an, pilla lite på min gipskäke.



 

Hanna


Stockholm är kallt

Hej!

Inget nytt har hänt på förkylningsfronten, däremot på kändisfronten. Idag såg jag Jonas Karlsson- legendaren- på bussen.

Nämen ojsan nu kan jag nog inte skriva nå mer eftersom att jag ska på P3 LIVE SESSION snart. Om ni vill höra mig säga typ en mening i radio, eller bara lyssna på bra musik kan ni ju ta och ratta in p3 klockan 21.30.


 OBS! Det med en mening i radio var bara ljug. Fast det andra var sant!

 

Hanna


LSD

Jag måste erkänna en sak. Jag har nästan slutat lyssna på P3, det kan hända att jag lyssnar på pang prego eller p3 lab då och då men inte så ofta. Istället lyssnar jag numera på P1, mina favvoprogram är odla med p1, livet och döden, tendens och filosofiska rummet.

Slutsats: Jag håller sakta men säkert på att förvandlas till en tant.


Hanna


Merde

Tjenixen!

Jag är förkyld och ensam.

En av de negativa sakerna, eller typ det sämsta med att bo själv är att ingen kan ta hand om en när man är sjuk. Det är synd om mig. Jättesynd.

Dessutom väntar en jätte jätte jätte jätte jättestor plugghög på att jag ska omfamna den och liksom svälja den, glufsa i mig den och slicka upp varenda smula. Vi får väl se hur det blir med det, ikväll ska jag iallafall se på smallville och överdosera apelsiner.

Nu ska jag snora vidare här i min ensamhet.

Bises



 

Hanna


Jag har borrat idag!!!

Jajamensan, ni läste rätt. Idag gjorde jag min borrdebut och jag var SÅ bra på att borra. Nej, jag ÄR så bra på att borra. Fastän jag är dödsförskyld. Det är kul att borra.

Jag ville bara dela med mig av det.

Nu ska jag sova.

Hej!


Det här är vi på flaket. Ser ni hon som står bakom mig? Det är Ingrid, brevid henne står Amanda. Inkan och Amanda har rest runt i världen i några månader nu. Men i december kommer de hem!! Det skålar vi för, i lepheton förstås och inget annat!

 

Hanna





Punkdrömmar om berlin och anarkin

Här sitter jag, och äter minichoklad från min minichokladask.

I fredags när jag satt på bussen såg jag Tilde de Paula, med sin dotter i släptåg. Jag kommer inte ihåg exakt vart det var men det var någonstans mellan kungsholmen och solna. Nu snackar vi down town alltså. När jag först såg henne tänkte jag "men titta! där går ju Tilde de Paula", men sen hände något som gjorde att mitt ansiktsuttryck förändrades ganska drastiskt. Hon drog ner det stackars barnets byxor och underbyxor och liksom höll upp henne en decimeter ovanför marken, och det lilla barnet började omedelbart kissa??!! Mitt på gatan, utanför alla affärer.

Okej om man låter sitt barn kissa i buskarna när man är på promenad i parken, det har jag inget emot men inte på stan, inte på trottoaren där alla människor går. Jag fattar inte, vad är grejen med att uppmuntra sitt barn till att urinera på stockholms gator ? Är det verkligen så himla fresh Tilde de Paula?

Nu ska jag dansa vidare.

Jag och min minichokladask; när jag gjorde denna pose tänkte jag på Henrik Berggren, det är därför jag ser ut som en evil kanin




Kultur

Idag har jag skapat konst, typ. Min utbildning är ganska arty ändå.

Och nej, jag pluggar inte vid konstfack, på konstfack gör de inte premolarer i lera. Tror jag.

Min "tand" såg inte ut som en tand utan liknade snarare en klump lera, kul!

En grej som är annorlunda med Stockholm är att man stöter på så många kända ansikten på gatorna, det är iallafall ganska vanligt i mina kvarter. Idag till exempel när jag var på väg hem från södra station, passerade jag Suzanne Reuter på gatan, precis som om det vore det mest naturliga i världen.

Nu ska jag föbereda mig inför morgondagens labb, tillsammans med Sigur Ros.





Hanna


Ta mig tillbaka!

Minns ni 90-talet? Jag älskade 90-talet.

Gud vad jag saknar ze 90-tal.




Hanna

Hate to say I told you so

Idag stötte jag på rasisten, igen.

Detta möte var det mest bisarra jag någonsin varit med om i hela mitt liv. Det var så bisarrt och patetiskt att jag först inte visste om jag skulle skratta eller gråta, det slutade med att jag gjorde både och. Först grät jag och sen skrattade jag.

Och nu till något helt annat, nämligen hur jag över huvud taget hamnade här, i Stockholm. Vi börjar från början. Den 15:e juli fick jag reda på att jag hade blivit antagen till en utbildning i Malmö men brydde mig först inte så mycket. Det tog mig en vecka att inse att jag hade blivit antagen. När jag väl hade insett tackade jag ja och började leta efter boende, det tog flera veckor innan jag hittade en passande lägenhet som låg typ en halv sekund ifrån högskolan. Vi for ner och jag skrev på kontraktet. Sen var det inte så mycket mer med det, eller jo, jag började samla på mig en massa prylar, berättade för vänner och bekanta men mer än så var det inte. Men så en vecka innan flytten uppstod kaoset, de ringde från Stockholm och berättade att jag hade blivit antagen till samma utbildning. Tilläggas bör att jag mottog detta samtal typ 14 timmar innan min uppkörning. Men med Guds hjälp spikade jag uppkörningen ändå!

Uppenbarligen tackade jag nej till Malmö och ja till Stockholm eftersom att jag i detta nu befinner mig i mitt kök på söder och inte på smedjegatan.

En liten liten elefant på en lagom stor säng

 

Hanna



Får jag lov att presentera en avskyvärd individ

Jaha.

Jag bor granne med en rasist.

Tidigare har denna vidriga människa gått under namnet "docenten" här i huset men jag har börjat kalla henne för rasisten, jag tycker att det är mer passande.

Ibland undrar jag om det hela inte är ett sjukt skämt ändå, hela hon är ju ett skämt, från topp till tå.

Jag har på känn att en del inlägg de kommande tre månaderna kommer att handla om henne så jag tycker att det är lika bra att ni bekantar er med henne redan nu.

Mina nya skor

Hanna


RSS 2.0